Stockholmsvistelse.

Efter att ha spenderat helgen i Stockholm är det alltid lika skönt att komma hem. Missförstå mig rätt, Stockholm är bra på alla sätt och vis och det är alltid skönt att komma hemifrån en stund. Men ingenting går upp mot känslan av att komma hem till sitt eget. Jag funderade på att skriva något om mina älsklingsställen men hade svårt att välja ut några. Men nu har det slagit mig. Mitt absloluta älsklingsställe är mitt hem, min oas. Där har jag mina saker, min säng, min soffa, mina 68 kvadrat. Ibland krävs att man kommer bort för att inse det.

Stockholm var i alla fall en trevlig vistelse och jag åker alltid därifrån med en mängd idéer och inspiration. Visst saknar man ibland att inte ha tillgång till alla de fina och annorlunda butiker man kan hitta där och inte i Göteborg. Jag önskar till exempel att ROOM aldrig hade slagit igen sin butik i Göteborg. Jag hann även med ett besök i butiken Spiti som jag aldrig varit i tidigare. Alla dessa vackra inredningsbutiker gjorde min längtan efter nytt överkast, nya kuddar och nya gardiner bara ännu större. Och givetvis påverkas jag av allt orientaliskt som butikerna numera frossar i. Jag vill ha min alldeles egen orientaliska oas på min balkong i sommar. Denna vecka får det nog bli en så kallad kärringrunda till tygbutikerna i Marks kommun. Där kan man fynda vackra tyger sjukt billigt. Det enda jag missade med min Stockholmsvistelse var loppisen på Hötorget. Det grämer mig lite.

Skulle gärna gunga runt i en sådan här denna sommar. Givetvis med alla kuddar i.

Foto: http://www.room.se/

Vackra parasoll som skulle vara alldeles perfekta till balkongen.

Foto: http://www.spiti.se/

Trearmad lampa.

Häromdagen tog jag en av mina sedvanliga loppisrundor på Hisingen i Göteborg (mycket praktiskt när butikerna ligger samlade på en och samma gata). Jag hade inget riktigt mål med min tur, annat än att finna lite inspiration, och kanske en och annan pryl att förgylla mitt hem med. Men det är något med gamla föremål som gör det så spännande att gå och botanisera bland dem, mitt bland allt bråte kan man stöta på något alldeles, alldeles underbart. Och ibland hittar jag något som jag inte visste att jag behövde, men som jag bara känner att jag måste få med mig hem. Jag får helt enkelt ta och arrangera om lite hemma så att den nya prylen får sin givna plats. Så hände denna gång. Helt plötsligt stod den bara där, den trearmade lampan, inklämnd mellan två soffor. Den såg sådär lagomt pigg ut och ingenting jag fäste blicken vid (gick faktiskt förbi den ett antal gånger innan jag la märke till den), men när jag väl fått syn på den visste jag att den var tvungen att följa med hem. Jag stuvade in den i bilen och begav mig i all hast upp till Gårda texil (helt klart en av Göteborgs bästa textilaffärer, där kan man gå i timmmar och botanisera) för att hitta ett tyg att klä om lapmskärmarna med. Jag åkte hem med ett svart sidentyg med broderade blad i guld. Väl hemma hitta lampan sin alldeles speciella plats, och nu känns det som om jag aldrig skulle kunna vara utan den.

Såhär såg lampan ut då jag köpte den. Foto: Elin

Klar! Foto: Elin

Sommarstället.

Det är samma sak varje år, när blommorna börjar knoppa, näsan rinna av all pollen och solen är för första gången riktigt varm, då kommer längtan efter ett sommartorp. Att sitta i en lägenhet i stan med balkong i norr är inte riktigt den bild jag har av en perfekt sommar. Nej, det är nu man varje helg fram till semestern ska ta sitt pick och pack och bege sig ut till sitt alldeles, alldeles perfekta och pittoreska sommarställe som givetvis ligger vid en lugn liten sjö med brygga (absolut inget nyproducerat, gammalt ska det vara, med skavanker och knarrande golv). Avståndet är inte längre än att det går att ta bilen in på lördagkvällen om man skulle få lappsjuka och vännerna tycker det är helt okej att komma över i några timmar.

Kanske kommer denna längtan från somrarna som barn som spenderades i "stugan"(som tyvärr ligger 110 mil härifrån, lite långt för en helgtripp). Men framförallt beror denna längtan på att jag vill ha ett ställe där jag kan få inreda precis som jag vill, utan kompromisser. Jag kommer inte att tycka att alla pastelliga och väldigt somriga färger på gardiner, väggar och soffa är fel när hösten börjar närma sig. Och jag blir inte less på den blomprakt som fullkomligt dominerar i mönsterväg. Jag har nog en inneboende tant inuti mig som vill leva ut denna fullkomligt romantiska (och något pråliga) inredningsdröm. Jag vill sitta på verandan och dricka kaffe ur koppar med rosor på, jag vill ha ett utedass med hjärta på dörren och jag vill ha farmors gamla broderade visdomsord och små dikter (sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne) snyggt arrangerade ovanför kökssoffan. När sedan hösten närmar sig låser jag dörren och lämnar mitt sommarparadis som kommer kännas lika lockande nästa sommar. Och tills dess kanske jag spenderar en vecka eller två i min fjällstuga (som givetvis skall ha öppen spis, timrade väggar osv. Men det får jag skriva mer om när vintern närmar sig).

Foton: www.skonahem.se

Klaus Haapaniemi

Ända sedan jag fick syn på de läckra kopparna, faten och skålarna från Iittala har jag varit förälskad. Taika är formgiven av Heikki Orvola och mönstret är ritat av Klaus Haappaniemi.Jag fick ett sådant ha-begär efter tekopparna att jag genast begav mig till närmsta butik och införskaffade två stycken. Idag är samlingen större och består både av koppar, fat och skålar. Det är en fröjd för ögat att varje morgon äta frukost till dessa små fantasifigurer (de är utan tvekan mitt mest använda porslin, alla kategorier). Eftersom jag är alldeles förälskad i illustrationerna var jag tvungen att kolla upp vem denna finske Klaus är. Och förälskelsen blev bara större.

Foto: http://www.pingmag.jp/

Det visade sig att Klaus Haappaniemi är en illustratör med en bred repertoar och många tunga varumärken att referera till. Bland annat har han gjort mönster åt Marimekko och Diesel, fönsterskyltning åt Top Shop UK och Selfridges & Co och bokillustrationer åt HC Andersen, för att nämna några. Hans mönster andas stor lekfullhet och fantasi med många referenser till sagovärlden. Till min stora förtjusning kan man beställa väggdekorationer från det franska företaget Vynil och få sin alldeles egen Klaus-vägg. På http://www.formandfunction.se/ kan du se alla hans motiv. Jag skulle mer än gärna vilja ha en bok med hans samlande motiv i min bokhylla eller en inramad plansch med något av hans motiv. Tills jag hittar det får jag nöja mig med sagovärlden på tekopparna och faten.

För att läsa mer om Klaus Haappaniemi, kolla in hans hemsida http://www.klaush.com/

Foto: http://www.formandfunction.se/

Foto: http://www.designforum.fi/

Textildrömmar

Foto från http://www.gardatextil.se/

Jag har fullkomligt snöat in på textiler, helst ska det vara siden, sammet, broderat och mönstrat. Tänk England, tänk svulstigt, tänk exklusivt (en ekvation som egentligen inte alls går ihop med tanke på att sådanna tyger ofta kostar en förmögenhet, något som jag inte har). Jag antar att detta är en reaktion på paneltrenden och de avskalade fönstrena. Jag vill ha draperat, lager på lager, gardiner som släpar i backen, gardiner som går från golv till tak. På sängen vill jag ha skimmrande överkast (gärna två stycken i olika färger), quiltade i det mjukaste material. Ovanpå detta ett kuddhav av vackra kuddar i olika färger, mönster och material (sambon fasar över hur vi ska få plats i sängen överhuvudtaget). Var kommer denna enorma längtan efter svulstigehet ifrån? Jag har alltid varit en person som gillat de enkla, raka linjerna, grafiska mönster och sådant som påminner om 50-60-talet. Jag inser att trenderna svänger och att vi nu går ifrån de raka linjerna till mer böljande former, men ändå, sådan här helomvänding var det längesedan jag ställdes inför.

Bild från utställningen CasaCor. Något av ett drömrum. Mycket textiler runt fönster, i soffa och på golv.

Foto:Elin

Vackra kuddar i härliga färger. Foto från http://www.houseofsenses.se/

Drömöverkast. Foto från http://www.himla.se/

Babysäng

Något jag älskar att göra är att springa på loppisar, second-handbutiker och auktioner. Inget går upp mot känslan när jag hittat prylen som jag letat efter så länge. Eller kanske hittar jag något helt oväntat men som blir en fin detalj att lägga till i hemmet. Jag tycker om att blanda nya saker med gamla. Det är effektfullt och ett relativt enkelt sätt att sätta prägel på hemmet.

För några månader sen såg jag i tidningen Allt i hemmet ett hemma-hos-reportage om ett par som hade hittat en gammal vagga i rotting till deras nyfödde son. Jag blev fullkomligt förälskad i den vaggan och lite smärre besatt av tanken på att hitta en liknande till mitt ofödda barn. Så självklart började jag frenetiskt springa på loppisar med bara ett mål i sikte; en rottingvagga. Lättare sagt än gjort! Inte någonting i närheten så långt ögat kunde nå. Men jakten gick vidare utan resultat. Så, när jag så småningom börjat förlika mig med tanken att jag skulle bli tvungen att klara mig utan en rottingvagga, så står den där. Inklämd i ett hörn på Myrorna (belamrad med diverse skitiga trasmattor och trasiga resväskor) på lite svajiga ben. 75 kronor fattigare lämnar jag Myrorna med världens största leende på läpparna och den där alldeles underbara känlsan i kroppen när man just gjort ett efterlängtat fynd. Med lite sprayfärg blev den sedan som ny. Det enda som saknas nu är medar så att den kan gunga, jag har valt att ta bort de gnisslande hjulen som kändes väldigt ostadiga. Om inte annat så får jag väl klara mig utan gungningar då.

Sovrumsdrömmar.

När vi flyttade in i vår lägenhet i somras så valde vi att tapetsera sovrummet med en tapet ifrån Sandbergs. Jag har länge varit väldigt förtjust i denna tapet och såg detta som ett tillfälle att äntligen få ha den i hela vårt sovrum. Jag bara älskar det fina skogsmotivet med rådjuren, fjärilarna och flamingosarna. Varje gång man tittar på tapeten kan man hitta nya små detaljer, vilket gör den väldigt spännande. Men ändå är jag inte riktigt nöjd. Sovrummet är idag väldigt ljust och vitt, så jag ångrar att jag valde den vita varianten (finns i flera andra färgställningar). Jag skulle vilja att det var lite mer murriga färger som ger värme och en ombonad känsla. Om det är något rum där man kan våga vara lite mer "mörk" i sina färgval så är det väl ändå sovrummet.
Men, projekt tapetsera om hela rummet, kommer nog inte att ske inom de närmaste året. Så för att "murra" till det lite får jag försöka ta till andra knep. Jag har funderat på att köpa ett vackert sidentyg eller liknande till gardiner. Planen är att låta göra riktigt breda längder och på så sätt ha gardinlängder längst hela fönsterväggen. Sängen (som idag bara består av en tygklädd gavel) ska få en sängkappa och ett nytt lyxigt tyg till sängaveln. Så jag antar att det blir ut och leta tyger framöver. På http://www.mimou.se/ finns det en uppsjö med bilder som inspirerar mig, den ena vackrare än den andra.

Bild: Sköna Hem, www.skonahem.se

Jag bara älskar detta sovrum. Såhär skulle jag vilja ha det hos mig med.

Mina darlings!

Det finns några saker i mitt hem som har hängt med ett tag och som jag absolut inte skulle kunna tänka mig att vara utan. Det är:

1. Mina två Irving-Penn- planscher. Fint inramade och på bästa plats ovanför soffan. Dom inhandlades på Umeå bildmuseum någon gång runt år 1999-2000. Jag har sedan dess letat efter fler men utan resultat.


2. Min Louis Ghost stol designad av Phillipe Starck för Kartell. Jag hade trånat efter denna stol en längre tid men tyckte att den kanske var lite dyr, men julen 2006 bestämde jag och sambon att skippa julklappar till varandra och handla sådant vi ville ha till hemmet istället. Det blev bland annat denna. Jag hoppas på att utöka min samling men än så länge finns det inte plats för fler.


3. Mina Kiss och Bajs-figurer. Barnsligt kan tyckas, men så är jag också barnsligt förtjust i dessa två alldeles underbara gosedjur. Kunde helt enkelt inte motstå dessa charmtroll när jag fann dem på Designtorget 2005 (om våran bebis kommer att få leka med dessa? Nej, de har sin alldeles speciella plats i stringhyllan, och där ska de förbli).

Kataloghemmet.

Du kliver in i möbelaffären. Du har just köpt en ny villa (eller radhus eller lägenhet för den delen) och har bestämt dig för att byta ut ditt gamla slitna möblemang mot ett nytt och modernt. Du är full av förväntan och anser att du ändå har rätt så bra koll vad gäller inredning. Du är helt enkelt inredningsintresserad ( lagomt, bör tilläggas) och har en klart bild av hur ditt nya, perfekta hem skall se ut. Så du går målmedvetet fram till soffavdelningen, väljer soffan med schäslong. Du väljer sedan ut soffbordet i oljad ek, går vidare och bestämmer dig för ett matsalsbord i, ja just det...oljad ek. Till det matsalsstolar med svart skinnklädsel, åtta stycken. Och såhär fortsätter det. Rum för rum. När du går ut ur butiken är du nöjd, det blev precis som du hade tänkt dig. Och du drömmer dig bort till inflyttningsfesten när alla vänner kommer på besök för att studera dina nyinköpta och uppdaterade möbler. Givetvis är de imponerade av vad du lyckats åstadkomma. Någon kanske tillochmed utbrister att det ser ju precis ut som hemmen man ser i tidningarna (läs möbelkatalogerna). Innan du åker hem och börjar flyttpacka passerar du IKEA, du skyndar dig in och får med dig en gigantisk tavla föreställande ett svartvitt foto på en vacker strand. Den kommer att passa perfekt ovanför soffan, tänker du.



Alla dessa möbler som i sig är väldigt snygga, men som tillsammans bildar, ja just det...ett kataloghem.

Välkommen!

Detta är min blogg. Se det som mitt försök att skapa reda i den oreda som råder i mitt ständigt växande arkiv av tankar och ideer som jag har kring inredning, form,design och gör-det-själv-projekt. I stort sett allt som har med hemmet att göra (förutom blommor och matlagning, för där är jag hopplöst bortkollrad, jag har lyckats döda min sista garderobsblomma och till bords serveras som oftast spagetti och köttfärsås eller någonting som ska likna korvstroganoff). Däremot är jag en hejare på att få mitt hem att kännas levande och personligt. Jag bokstavligen tänker inredning tjugofyra timmar om dygnet. Därför startar jag min blogg.

För ett bättre tillfälle finns väl inte. Jag har just gått på ledighet i väntan på mitt första barn (som beräknas anlända någon gång i början på juni) och har således all tid i världen att ägna mig åt mitt favoritintresse. Jag trodde kanske att jag skulle sitta och fördjupa mig i diverse vänta-barn tidningar och ha superkoll på de senaste inläggen på varje vänta-barn-sida på internet. Men icke, jag sitter där jag alltid suttit; i soffan djupt försjunken i tankar om mitt nästa hemmaprojekt. Eller så drömmer jag om det där svindyra överkastet som skulle göra mitt sovrum komplett (och det händer att jag till och med planerar hur jag ska ha färska örter i köksfönstret eller hur jag denna våren skall få gröna fingrar och ha den sådär underbart prunkande gröna oas på min 8m2 stora citybalkong). Mitt hem (eller vårat kanske skall sägas, jag har en sambo som jag åtminstone låter tro att han har något att säga till om tapetval eller möblemang) är i ständig förändring. Jag lever efter devisen att det aldrig kan bli färdigt, det är ett ständigt pågående projekt som aldrig träder i vila. Skulle det mot förmodan bli klart ( jag har uppnåt det där hemmet som inte kan förbättras, som jag är så fullkomligt nöjd med, där jag inte vill flytta på en endaste liten, liten pryl...gud förbjude!) då är det dags att se sig om efter en ny bostad. Mina projekt är mitt syre, mitt andningshål i en stressad vardag.

Jag har inte den där arkitektritade villan med den perfekta havsutsikten, 6 meter upp till nock, den öppna planlösningen och den så vackra fasaden klädd i lärkträ. Inte heller bor jag i sekelskiftesvåningen med trägolv, braskamin i varje rum och djupa nischer i fönstren. Jag bor inte i ett funkishus, en 20-talsvilla med snickarglädje eller i ett engelskt radhus. Jag har med andra ord inte ett hem som ser ut som drömhemmen när man läser inredningstidningarna. Jag bor i ett alldeles vanligt bostadsträttsområde byggt på 60-talet med veckad plåtfasad (orange, den mest diskreta kulören man kan välja på en fasad. Hur tänkte dom?). 2.40 i takhöjd, infälld balkong, tre rum och 68 kvadratmeter. Det är min verklighet. Men jag bara älskar den (givetvis har jag drömmar om allt ovanstående men jag inser att varje tid har sina förutsättningar)! Nog om detta, jag hoppas att du klickar dig vidare för att ta del av min värld och de tusentals idéer som flyktigt flyter omkring och tar plats. Kanske kan jag bidra med något matnyttigt, eller bara en liten stunds flykt från vardagen och verkligheten.

Väl mött!
Elin.