Om jag hade pengar...

Häromdagen var jag inne i butiken Room. Lika exalterat som jag var när jag gick in var jag uppgiven när jag gick ut. Vilket var ungefär 1,5 minut senare. Det som fick mig att vända på klacken var alla sjukt snygga kuddar, tyger, överkast och mattor. Jag hann inte ens in till accesoaravdelningen. Det gick upp för mig som pricken över i´t; jag går på mammapeng och har inte råd. Eller vem försöker jag lura, jag hade inte haft råd även om jag arbetade. Punkt. För mig är det absurdum att köpa kuddar som kostar tusenlappen. Styck! Och alla vet ju att en kudde i soffan inte skapar något lullull, det krävs ett hav av dom. Men, faktum är att devisen "Du får vad du betalar för" faktiskt stämmer i detta fall. Kudden för tusenlappen och tyget för 800 kronor metern ser betydligt bättre ut. Därför vände jag på klacken och gick. För vet jag inte hur det skulle kunna se ut om jag vunnit en fet lottovinst så vet jag inte vad jag går miste om. Och jag kan fortsätta köpa kuddar, överkast och tyger i prisklasser som går att lösa för mammapengen (och som faktiskt också är jättefina). Men, faktum kvarstår att det inte behövdes mer än 1,5 minuter. Jag har det på näthinnan. Imorgon ska jag köpa en trisslott. Spelar man inte kan man inte heller vinna.

Marknad i Marrakech

Jag har alltid velat åka till Marocko och staden Marrakech. Sambon har givetvis fattat att ändamålet med resan skulle vara marknader och shopping så han har avsagt sig intresset att följa med (dit får du åka med dina tjejkompisar, jag stannar hemma). Nu verkar det som att Marrakechresan börjar bli verklighet. Jag har tillsammans med vännen Sandra bestämt att våra 30-års presenter till oss själva ska bli en resa till landet och staden. Bara ett år kvar så är drömmen i hamn. Så, lagomt till min 29-årsdag för en månad sedan, fick jag mig en reseguide till staden och en härlig Marockans middag utav min medresenär Sandra. Ett år går fort och snart är vi där! Men tills dess får jag nöja mig med att inspireras i butikerna Ifni och Marrakech design i Göteborg.

Foto; www.voyages-photos.fr

Fönstertittare?

Som mammaledig blir det en hel del promenerande. Jag och vagnen (med Elly i såklart) tar oss allt som oftast fram till fots vilket innebär att vi passerar enhel del hus, radhus och lägenheter. Jag har kommit på mig själv att vid ett flertal tillfällen (eller egentligen vid nästan varje promenad) med att vara djupt försjunken i tankar om dessa byggnader. Vid hus som jag tycker är extra fina saktar jag ned på takten för att hinna få en riktigt ordentligt titt på hur det ser ut i köket, vardagsrummet eller barnrummet (ja, det är sällan man ser in genom fönstret och hittar ett sovrum på andra sidan). Jag gör ett snabbt överslag i huvudet, hur skulle jag göra om det var mitt hus:

• fasaden skulle definitivt målas om, eller putsen lagas, eller eternitplattorna ska bort.
• fönstren måste fräschas upp
• köket måste bytas ut
• köksgardinerna, varför har de sådana köksgardiner?
• tapeterna måste bytas ut.
• etc....

Ibland händer det (eller ganska ofta) att jag hittar ett hus (för det handlar nio gånger av tio om ett hus) som jag faktiskt tycker om precis som det är. Hör och häpna! Det har gått så långt att jag emellanåt när jag är ute och promenerar med mina vänner, mitt i ett samtal, avbryter för att bara kommentera huset vi just passerade.

Kan man kalla detta att vara besatt av sitt intresse eller håller alla människor på såhär?

Hur mycket är du beredd att betala?

Denna fina apa av Kay Bojesen finns med på min lista över saker jag gärna skulle vilja ha men som är fullkomligt onödiga. Att den sedan kostar runt tusenlappen gör att den kommer att stanna på denna lista i all evig tid. Hujedamig så dyrt!

Radhus = Svenska Hjärtan?

Varje dag går jag förbi denna radhuslänga minst två gånger. Där vill jag bo, helst på hörnet:)

Det bästa av världar.

Tänk om man kunde ha ett hem för varje årstid.

Vi nordbor är priviligerade med att uppleva årets alla skiftningar, från sommar till höst, vinter till vår, år ut och år in. Efter varje sommar ser jag framemot att det blir mörkare på kvällarna, vinden blir kallare och träden skiftar färg. Jag riktigt längtar efter att få krypa upp i soffan i en stor härlig kofta, tända levande ljus och dricka en kopp varmt kaffe(klyschigt? Jag vet, men ack så härligt). Det finns inget härligare än när man känner att sommaren varit som man velat och det är dags att gå in i nästa fas.

Givetvis medför dessa skiftningar även att jag påverkas av hur jag vill ha det i mitt hem. På vinterhalvåret vill jag burra ned mig i mörka färger, sammet och stora härliga plädar, på sommaren skall det vara ljust och vitt, blommigt och en massa härliga pasteller (som en enda stor godispåse). Tänk vilken dröm det skulle vara att ha ett hem för varje årstid! Då skulle jag verkligen kunna skapa en inredning som passar den årstiden till 110 procent. Och precis lagom tills man börjar tröttna flyttar man till nästa hus. Givetvis kan man med ganska enkla medel förändra hemmet så att det passar just den årstiden, men ändå...man kan ju inte gärna byta ut möblerna och tapetsera om fyra gånger om året.

Nej, om jag fick som jag ville skulle jag ha ett hem för varje årstid. Och vore det möjligt skulle mitt sommarhem ligga ostört intill vattnet och givetvis med egen brygga, på hösten skulle jag flytta in till stan och min takvåning, juletiden skulle såklart spenderas i en gammal västerbottensgård med allmogemöbler och våren skulle avnjutas på stans alla uteserveringar.

Sommarstället.

Det är samma sak varje år, när blommorna börjar knoppa, näsan rinna av all pollen och solen är för första gången riktigt varm, då kommer längtan efter ett sommartorp. Att sitta i en lägenhet i stan med balkong i norr är inte riktigt den bild jag har av en perfekt sommar. Nej, det är nu man varje helg fram till semestern ska ta sitt pick och pack och bege sig ut till sitt alldeles, alldeles perfekta och pittoreska sommarställe som givetvis ligger vid en lugn liten sjö med brygga (absolut inget nyproducerat, gammalt ska det vara, med skavanker och knarrande golv). Avståndet är inte längre än att det går att ta bilen in på lördagkvällen om man skulle få lappsjuka och vännerna tycker det är helt okej att komma över i några timmar.

Kanske kommer denna längtan från somrarna som barn som spenderades i "stugan"(som tyvärr ligger 110 mil härifrån, lite långt för en helgtripp). Men framförallt beror denna längtan på att jag vill ha ett ställe där jag kan få inreda precis som jag vill, utan kompromisser. Jag kommer inte att tycka att alla pastelliga och väldigt somriga färger på gardiner, väggar och soffa är fel när hösten börjar närma sig. Och jag blir inte less på den blomprakt som fullkomligt dominerar i mönsterväg. Jag har nog en inneboende tant inuti mig som vill leva ut denna fullkomligt romantiska (och något pråliga) inredningsdröm. Jag vill sitta på verandan och dricka kaffe ur koppar med rosor på, jag vill ha ett utedass med hjärta på dörren och jag vill ha farmors gamla broderade visdomsord och små dikter (sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne) snyggt arrangerade ovanför kökssoffan. När sedan hösten närmar sig låser jag dörren och lämnar mitt sommarparadis som kommer kännas lika lockande nästa sommar. Och tills dess kanske jag spenderar en vecka eller två i min fjällstuga (som givetvis skall ha öppen spis, timrade väggar osv. Men det får jag skriva mer om när vintern närmar sig).

Foton: www.skonahem.se