Vacker men dyr textil.

Tiden för bebis närmar sig med stormsteg och tankarna kretsar alltmer kring det stora som snart ska hända. Därav blir inläggen kanske inte lika många under en kommande tid, men jag hoppas att motivationen och ideérna kommer att komma tillbaka om inte allför länge.

Mellan bebistankar så slinker det dock igenom en och annan tanke på hemmet. Och där är det textilier som dominerar totalt. Läste senaste Sköna Hem där de hade gjort om med hjälp av textilier, ett reportage som verkligen var inspirerande. Och, ja visst, det låter ju skitenkelt att gå ut i handeln och skaffa sig lite sköna tyger...och vips så har man det lika fint som i reportagen. Men (hmmm) riktigt så enkelt är det ju faktiskt inte med tanke på att de allra finaste tygerna faktiskt kostar därefter. Givetvis finns det billigare alternativ som inte alls är så tokiga (Åhlens har mycket fint för en rimlig peng) men det går ändå inte att komma ifrån att man får en helt annan känsla (och ofta lyster) om man är beredd att betala lite (läs mycket) mer. Materialen är ofta av äkta vara och slitstyrkan och kvaliten en helt annan. Då jag har förmånen att arbeta med många av de engelska textilmärkena har jag kommit att bli extra förtjust i dessa. Framförallt gillar jag deras dämpade färgskala med inslag av brunt, guld, turkosblått, mintgrönt och liknande. För tillfället har jag svårt att släppa tanken på en av Romos senaste kollektioner; Striata. En kollektion innehållande randiga mönster i vackert tunna, skira textilier på dubbel bredd. De hade passat alldeles perfekt i vårat vardagsrum. Men tills jag har råd med dessa fortsätter jag i alla fall att drömma.

Foto: www.romofabrics.com

Fönster utan blommor.

Idag har jag ägnat dagen åt att tvätta våra fönster. En syssla som inte görs allför ofta (förvånansvärt hur bra jag helt plötsligt ser ut) men som definitivt skulle behövas göra lite nu och då. Jag har ju tidigare nämnt hur hopplöst dåligt jag är på att ta hand om blommor vilket har resulterat i att vi inte har några över huvud taget. Något jag egentligen tycker är rätt tråkigt då det faktiskt är väldigt fint och ombonat med blommor (helst av allt skulle jag vilja ha färska snittblommor i stora vaser framme dagligen, har hört någonstans att man faktiskt kan prenumerera på det...kanske kan bli verklighet efter en fet lottovinst). Tanken har slagit mig att gå och köpa plastblommor och ställa i fönstren (dom ser ju förvånansvärt verkliga ut och nu finns det ju lite roligare varianter såsom olivträd och liknande) men jag får alldeles förmycket vibbar till det glada 80-talet. Nej, jag kan inte riktig med att luras på det sättet. Men det finns ju faktiskt andra saker som är minst lika fint att pryda fönstren med;

1. Gammalt glas i olika kulörer, vackert när ljuset silar genom glaset. Ju fler glas desto vackrare. Och se till att gruppera!

Bild från svärmors fönster. Tjusigt! Foto: Johan Olsson

2. På vintern kan det vara riktigt snyggt att samla ett gäng antika ljusstakar och ställa i fönstret. Samma sak gäller här; ju fler desto bättre eller har man bara några stycken, se till att gruppera dem i en del av fönstret istället för att sprida ut dem.

3. Har man turen att bo i en sekelskifteslägenhet med djupa fönsternischer så varför inte lägga dit ett gäng av favoritkuddarna och använda fönstret som sittplats. Kan ju vara alldeles supermysigt att sitta där och läsa, eller kanske har man en magnifik utsikt att njuta av.

Själv letar jag för tillfället efter en större skulptur att ställa i sovrumsfönstret, dock har jag inte hittat någonting jag tycker passar ännu. Egentligen vet jag inte riktig vad det är jag letar efter, men när jag ser det så brukar poletten trilla ned.

Fornasetti

Under den senaste tiden har man sett mycket i av Piero Fornasettis design i inredningstidningarna. Efter det att Cole and Son gjorde en tapetkollektion av hans gamla mönster har hans design kunnat ånjutas och återupplevas av gemene man.

Piero Fornasetti föddes 1913 i Milano och var verksam både som målare, skulptör och inredningsdesigner. Det var under 50-talet som han var som störst och han har under sin verksamma period skapat över 11.000 objekt. Mest känd är han kanske för sina porträttbilder utav Lina Cavalieri (en kvinna han hittade porträtterad i en tidning från 1800-talet). Han har gjort över 500 variationer utav hennes ansikte och det har kommit att bli något av hans kännetecken. Man kan hitta hennes ansikte på bland annat bord, tallrikar, kuddar och tapeter. Andra typiska Fornasettimönster är tryck från gamla tidningar, luftballonger, stadsmotiv m.m. Idag är det Pieros son

Barnaba som driver verksamheten vidare och tillsammans med producenter över hela världen återskapas hans verk och mönster för eftervärlden.

Tapeter från Cole and Son. Foto: http://www.cole-and-son.com/

Bild från Fornasettis showroom i Milano. Foto: http://www.fornasetti.com/

Via Fornasettis hemsida kan man idag köpa många av hans vintageobjekt. Priset är dock inte utsatt men jag gissar att det kostar mer än min plånbok klarar av. Foto: http://www.fornasettti.com/

Mera mönstrat.

Skippa fondtapeten nästa gång du ska tapetsera. Det tänker i alla fall jag göra. Fondväggen har hängt med ett bra tag nu och är ett alldeles ypperligt sätt att förändra ett rums karaktär på ett relativt enkelt och snabbt sätt. Men även denna trend har ett slut. Jag skulle gärna se att fler vågar sätta fondtapeten på alla väggarna! Tyvärr ligger projekt omtapetsering av vardagsrum en bit in i framtiden för våran del (även om jag velat göra om sedan dag ett, eftersom målaren lyckades vända tapeten uppochned....en smärre katastrof! Men efter mycket tårar och tandagnistlan har jag (nästan) vant mig vid detta faktum). Men vid nästa omtapetsering skall mönstret sitta på alla väggar, jag lovar. Jag har en viss förkärlek för de engelska tapetmärkena och här är två mönster som jag tycker om väldigt mycket och gärna skulle kunna få pryda väggarna hemma i vårt vardagsrum.

Tapet Marais från Mimou. Foto: www.mimou.com

Tapet Marenka från Romo. Foto: www.romofabrics.com

Vackert packat!

En fin förpackning kan ju få världens tråkigaste innehåll att skapa ha-begär. Helst av allt skulle jag vilja att alla vardagsvaror kunde vara lika vackert förpackade som dessa helt underbara teburkar från Kusmi. Vilken fröjd det skulle vara att gå och handla! Tyvärr kostar det att packa vackert. Men inget är mer tillfredställande (nästan i alla fall) än att lyxa till det då och då och unna sig te ur en vacker burk eller en tvål inslaget i ett underbart papper. När det gäller teburkarna skulle jag mer än gärna vilja ha alla olika färger hemma i mitt kök. Att det är ett riktigt gott te gör ju inte saken sämre!

Tord Boontje

Tord Boontje är en holländsk formgivare med ett formspråk som är lätt att förälska sig i. De flesta kanske känner till hans lampa Midsummer Light som består papper format som blommor och blad hängades över en enkel glödlampa. Lampan finns i många färger och har synts i otalet butiker de senaste åren. Jag gillar Tord Boontje framförallt för hans sirliga former där motiv hämtat ur växt- och djurriket är ett återkommande tema för hans formgivning. Vem skulle inte vilja ha den klassiska fåtöljen ägget klädd i mönster från Tord Boontje? Helt underbar! En annan favorit är uppläggningsfatet "Dragon Tray", humor och funktion i ett.

Ägget i nya kläder.Foto: www.fritzhansen.com

Dragon Tray. Foto: www.designboom.com

Idétorka

Vad gör man när man lider av idétorka samtidigt som man är sugen på att pilla med nåt roligt projekt? Då förlossning närmar sig med stormsteg verkar det som om jag gått in i något slags vakum. Går mest omkring här hemma och gör ingenting (trots detta går dagarna oroväckande fort). Igårkväll gjorde jag iallafall ett försök genom att nåla upp 3 längder som nu bara skall sys och hängas på plats i sovrummet. Men inte ens det har jag tagit mig för att slutföra. Istället ligger de och tar plats i soffan. Jag har i alla fall lovat mig att de ska vara klara denna vecka (jag har ju några dagar på mig i alla fall).

Som jag tidigare nämde var jag på tygrunda i förra veckan och kom hem med ett fullkomligt oväntat köp. Efter att ha letat efter sidentyger med textur och i en härlig färg (typ orange, rosa eller gult) kom jag istället hem med ett vitt tyg med luftballonger i guld! Men jag kunde inte låta bli. Jag har aldrig sett något liknande i någon annan affär och jag blev helt enkelt förälskad (sen var det utförsäljning så det kostade bara 20 kronor metern...oförskämt billigt!). Så det ska bli mycket spännande att se hur det färdiga resultatet blir. Och blir det inte bra så har det i alla fall bara kostat mig 200 kronor. Om inte annat kan de få hänga över sommaren.

Foto: Elin

Det värsta jag vet...

...är för tillfället svampmålade väggar (speciellt om de är målade i en härlig aprikos kulör).

Härom veckan skulle jag och sambon sätta upp nya tapeter i köket. Ivrig som jag är började jag givetvis att riva bort de gamla vitmålade tapeterna för att få ett bra underlag. Därunder visade sig en mycket vacker svampmålad vägg, i den härliga kulören aprikost! Mmmm, det var så man blev riktigt illamående innan arbetet var klart. Nej, hemma hos oss är svampmålade väggar helt klart förbjudet (även om jag under det glada 90-talet faktiskt själv svampmålade mitt rum hemma hos föräldrarna, i en engelskt röd ton. Självklart tyckte jag att det var riktigt, riktigt snyggt). Visst, trender och stilar kommer och går, jag inser att det finns en mycket stor risk att det jag har på väggarna idag kommer jag att skratta åt om 10-15 år. Men jag hoppas innerligt att det är någon som säger åt mig när jag nästa gång får för mig "att det där med svampmålade väggar var ju inte så tokigt trots allt!" Och skulle jag plocka fram den aprikosa kulören, så snälla...gör någonting!

Den svampmålade väggen i köket är på väg att försvinna med ny tapet. Foto: Johan Olsson

David LaChapell.

Stockholmsvistelsen innebar även en tur till The Factory, fotografiska museét i Nacka. Målet med våran tur var en utställning av fotografen och konstnären David LaChapell. Måste erkänna att jag inte visste mycket om honom innan (mer än att han fått endel uppmärksamhet på tv och i tidningar pga sitt Stockholmsbesök). Jag blev dock mycket positivt överraskad och det visade sig vara en riktigt bra utställning. David LaChapell är kanske mest känd för sina porträtt på många av världens största celebriteter (såsom Paris Hilton, David Bowie, Pamela Anderson, Marilyn Manson m.fl). Det är förvånande att han lyckats få alla dessa människor att ställa upp då han genom bilderna kritiserar hela den kommersiella och ytliga världen som dessa människor är en stor del av. Utöver detta var det en hel massa bilder (arrangerade) som får en att tänka över det sätt vi i västvärlden lever på. Helt klart en sevärd utställning, så har du vägarna förbi Stockholm passa på att kika på den innan den slår igen den 11maj. Hem kom jag i alla fall med en inramad plansch som nu ska få en fin plats i vardagsrummet!

Foto: Johan Olsson