Om jag hade pengar...

Häromdagen var jag inne i butiken Room. Lika exalterat som jag var när jag gick in var jag uppgiven när jag gick ut. Vilket var ungefär 1,5 minut senare. Det som fick mig att vända på klacken var alla sjukt snygga kuddar, tyger, överkast och mattor. Jag hann inte ens in till accesoaravdelningen. Det gick upp för mig som pricken över i´t; jag går på mammapeng och har inte råd. Eller vem försöker jag lura, jag hade inte haft råd även om jag arbetade. Punkt. För mig är det absurdum att köpa kuddar som kostar tusenlappen. Styck! Och alla vet ju att en kudde i soffan inte skapar något lullull, det krävs ett hav av dom. Men, faktum är att devisen "Du får vad du betalar för" faktiskt stämmer i detta fall. Kudden för tusenlappen och tyget för 800 kronor metern ser betydligt bättre ut. Därför vände jag på klacken och gick. För vet jag inte hur det skulle kunna se ut om jag vunnit en fet lottovinst så vet jag inte vad jag går miste om. Och jag kan fortsätta köpa kuddar, överkast och tyger i prisklasser som går att lösa för mammapengen (och som faktiskt också är jättefina). Men, faktum kvarstår att det inte behövdes mer än 1,5 minuter. Jag har det på näthinnan. Imorgon ska jag köpa en trisslott. Spelar man inte kan man inte heller vinna.