Tänk vad lite kakel kan göra.

Vi har gjort en minirenovering av vårat kök. Den gamla fläkten med tillhörande kryddskåp har fått åka i bingen (inte helt sant, den står på balkongen i väntan på att åka i bingen), likaså det vita standardkaklet vi kan se i många lägenheter byggda på 60-talet. Det var egentligen inte något större fel på köket innan, ett vitt standardkök anno 1963. Men efter en heldel prat om att fräscha upp det fick jag ett ryck en lördagkväll i höstas. Vips så var det gulnande kryddskåpet borta och likaså ett STORT irritationsmoment. Lagom till jul fick vi en välbehölig spark i rumpan då julklappen innehöll en ny fläkt. Några besök till MediaMarkt senare så stod den och tog plats på golvet, först i köket, sen i sovrummet och sist i Ellys rum. När vi ändå höll på tyckte vi att vi lika gärna kunde knacka ned det vita kaklet också. Jag har alltid velat ha glasmosaik och så fick det bli. I lördags skred vi till verket och slet för att få en slät och jämn yta. Knacka ned fix, spackla, slipa, måla, prima och tillsist kakla. Ingen av oss hade gjort något liknande tidigare men efter svordomar, svett och pizza (även en insikt om att jag lider av allvarligt kontrollbehov) så sitter nu kaklet på plats. Precis lika fint som om det vore en hantverkare som gjort jobbet.

Jag tackar Tobias för att du kom hit i snickarbyxor som innehöll alla verktyg vi inte hade samt att du besitter ett lugn jag saknar och jag tackar Sandra för din hjälp med Elly. Det är ovärderligt. Och självklart tackar jag min sambo för att han hjälper mig att komma till insikt samt att han fortfarande bor kvar här och tycker om mig.

Såhär såg köket ut innan renoveringsdax.

Det gamla kaklet är nere, nu skall bara all gammal fix bort också.

Innan kakling

Kaklet börjar komma på plats.

Färdigt!