Mina darlings!

Det finns några saker i mitt hem som har hängt med ett tag och som jag absolut inte skulle kunna tänka mig att vara utan. Det är:

1. Mina två Irving-Penn- planscher. Fint inramade och på bästa plats ovanför soffan. Dom inhandlades på Umeå bildmuseum någon gång runt år 1999-2000. Jag har sedan dess letat efter fler men utan resultat.


2. Min Louis Ghost stol designad av Phillipe Starck för Kartell. Jag hade trånat efter denna stol en längre tid men tyckte att den kanske var lite dyr, men julen 2006 bestämde jag och sambon att skippa julklappar till varandra och handla sådant vi ville ha till hemmet istället. Det blev bland annat denna. Jag hoppas på att utöka min samling men än så länge finns det inte plats för fler.


3. Mina Kiss och Bajs-figurer. Barnsligt kan tyckas, men så är jag också barnsligt förtjust i dessa två alldeles underbara gosedjur. Kunde helt enkelt inte motstå dessa charmtroll när jag fann dem på Designtorget 2005 (om våran bebis kommer att få leka med dessa? Nej, de har sin alldeles speciella plats i stringhyllan, och där ska de förbli).

Kataloghemmet.

Du kliver in i möbelaffären. Du har just köpt en ny villa (eller radhus eller lägenhet för den delen) och har bestämt dig för att byta ut ditt gamla slitna möblemang mot ett nytt och modernt. Du är full av förväntan och anser att du ändå har rätt så bra koll vad gäller inredning. Du är helt enkelt inredningsintresserad ( lagomt, bör tilläggas) och har en klart bild av hur ditt nya, perfekta hem skall se ut. Så du går målmedvetet fram till soffavdelningen, väljer soffan med schäslong. Du väljer sedan ut soffbordet i oljad ek, går vidare och bestämmer dig för ett matsalsbord i, ja just det...oljad ek. Till det matsalsstolar med svart skinnklädsel, åtta stycken. Och såhär fortsätter det. Rum för rum. När du går ut ur butiken är du nöjd, det blev precis som du hade tänkt dig. Och du drömmer dig bort till inflyttningsfesten när alla vänner kommer på besök för att studera dina nyinköpta och uppdaterade möbler. Givetvis är de imponerade av vad du lyckats åstadkomma. Någon kanske tillochmed utbrister att det ser ju precis ut som hemmen man ser i tidningarna (läs möbelkatalogerna). Innan du åker hem och börjar flyttpacka passerar du IKEA, du skyndar dig in och får med dig en gigantisk tavla föreställande ett svartvitt foto på en vacker strand. Den kommer att passa perfekt ovanför soffan, tänker du.



Alla dessa möbler som i sig är väldigt snygga, men som tillsammans bildar, ja just det...ett kataloghem.

Välkommen!

Detta är min blogg. Se det som mitt försök att skapa reda i den oreda som råder i mitt ständigt växande arkiv av tankar och ideer som jag har kring inredning, form,design och gör-det-själv-projekt. I stort sett allt som har med hemmet att göra (förutom blommor och matlagning, för där är jag hopplöst bortkollrad, jag har lyckats döda min sista garderobsblomma och till bords serveras som oftast spagetti och köttfärsås eller någonting som ska likna korvstroganoff). Däremot är jag en hejare på att få mitt hem att kännas levande och personligt. Jag bokstavligen tänker inredning tjugofyra timmar om dygnet. Därför startar jag min blogg.

För ett bättre tillfälle finns väl inte. Jag har just gått på ledighet i väntan på mitt första barn (som beräknas anlända någon gång i början på juni) och har således all tid i världen att ägna mig åt mitt favoritintresse. Jag trodde kanske att jag skulle sitta och fördjupa mig i diverse vänta-barn tidningar och ha superkoll på de senaste inläggen på varje vänta-barn-sida på internet. Men icke, jag sitter där jag alltid suttit; i soffan djupt försjunken i tankar om mitt nästa hemmaprojekt. Eller så drömmer jag om det där svindyra överkastet som skulle göra mitt sovrum komplett (och det händer att jag till och med planerar hur jag ska ha färska örter i köksfönstret eller hur jag denna våren skall få gröna fingrar och ha den sådär underbart prunkande gröna oas på min 8m2 stora citybalkong). Mitt hem (eller vårat kanske skall sägas, jag har en sambo som jag åtminstone låter tro att han har något att säga till om tapetval eller möblemang) är i ständig förändring. Jag lever efter devisen att det aldrig kan bli färdigt, det är ett ständigt pågående projekt som aldrig träder i vila. Skulle det mot förmodan bli klart ( jag har uppnåt det där hemmet som inte kan förbättras, som jag är så fullkomligt nöjd med, där jag inte vill flytta på en endaste liten, liten pryl...gud förbjude!) då är det dags att se sig om efter en ny bostad. Mina projekt är mitt syre, mitt andningshål i en stressad vardag.

Jag har inte den där arkitektritade villan med den perfekta havsutsikten, 6 meter upp till nock, den öppna planlösningen och den så vackra fasaden klädd i lärkträ. Inte heller bor jag i sekelskiftesvåningen med trägolv, braskamin i varje rum och djupa nischer i fönstren. Jag bor inte i ett funkishus, en 20-talsvilla med snickarglädje eller i ett engelskt radhus. Jag har med andra ord inte ett hem som ser ut som drömhemmen när man läser inredningstidningarna. Jag bor i ett alldeles vanligt bostadsträttsområde byggt på 60-talet med veckad plåtfasad (orange, den mest diskreta kulören man kan välja på en fasad. Hur tänkte dom?). 2.40 i takhöjd, infälld balkong, tre rum och 68 kvadratmeter. Det är min verklighet. Men jag bara älskar den (givetvis har jag drömmar om allt ovanstående men jag inser att varje tid har sina förutsättningar)! Nog om detta, jag hoppas att du klickar dig vidare för att ta del av min värld och de tusentals idéer som flyktigt flyter omkring och tar plats. Kanske kan jag bidra med något matnyttigt, eller bara en liten stunds flykt från vardagen och verkligheten.

Väl mött!
Elin.